Stabil seger och smällar i tredje omgången

Oxie är ett lag som vi känner till väl eftersom vi delade samma serie i fjor. Vi visste att det skulle bli en tuff och fysisk match och var väl förberedda på att det skulle smälla lite mer än vad det gjorde förra matchen mot Husie.

Återigen ställde vi upp med en helt ny formation. Och återigen blev det succé. Det mest utmärkande var att vi testade att spela med två renodlade forwards. John Dahlberg och Sebastian Edvinsson skapade rejäl oreda på offensiv planhalva så fort bollen hamnade där och redan efter 10 minuter hade vi gjort tre mål.

Det snyggaste målet i första halvlek kom utan tvekan från Tobias Andersen som fick bollen högt upp i offensiv planhalva där han lyckades dribbla av Oxies försvarare och ta sig in i straffområdet för att sedan i lugn och ro placera bollen bakom målvakten. Klass…

I halvtidsvilan konstaterade vi att vi hade matchen totalt under kontroll men samtidigt vädrades en besvikelse över att vi höll i bollen lite för lite och gick för fort in i anfall. Vanligtvis brukar vi hitta mer tid att vila med bollen, men idag var matchen intensiv och vi spelade lite för hetsigt emellanåt. Motståndarna utgjorde dock aldrig något problem. Vi hade ett klart övertag genom hela matchen. 

Oxie är ett lag som köttar på, springer och går in hårt i dueller. Det uppskattas och det är kul när det blir lite krig på planen så länge det hålls på en schysst nivå. I andra halvlek utökade vi till 4-0 och 5-0. Mellan de målen hann Viktor Bruhn rädda en straff. Det känns som att Bruhn alltid räddar straff, så jag vet inte om jag ska vara orolig nästa gång vi får en mot oss. Det går inte att göra mål på honom.

Det var kul att se Calle Berglund göra sina första minuter för året när han hoppade in i början av andra halvlek. Väl kämpat Calle, grattis till en go årsdebut.