Parenti: Kaffe kaka, fjärde raka!

FC Möllans fina säsongsstart håller i sig, och under en solig lördagshimmel inkasserade vi vår fjärde raka trepoängare efter en ohotad 3–0-seger mot BK Flagg hemma på Sorgenfri.

Klockan tickar upp på 11.41 när undertecknad stämplar in i omklädningsrummet. Även om jag ser mig själv som en obotlig tidsoptimist bleknar jag i jämförelse med klubblegendaren Birgersson, som givetvis glider in ytterligare fem minuter senare.

Den första blick man möts av innanför dörren är den av en framåthukad
Calgaro som sensuellt knådas in av vår mittfältsgeneral Tobbe. En bild säger mer än tusen ord sägs det, och det är faktiskt svårt att med ord beskriva det som utspelar sig framför mina ögon. Mjukporr i sin renaste form. Tydligen har åldern hunnit ikapp Calgaro, som inför matchen tar beslutet att för första gången i sitt liv använda sig av liniment. Ett beslut han skulle få betala för lite senare.

Annars är stämningen precis lika god som den brukar vara. Coachtrion drar igång sin PowerPoint-presentation och Birgersson zonar planenligt ut. Även om färgkontrasterna i presentationen är totalt undermåliga är det ändå i denna stund som dagens – dittills – största jubel bryter ut. Coach Robin har nämligen adderat rörlig grafik i flera slides, vilket möts av enhällig förtjusning från spelartruppen.

Uppvärmningen drar sedermera igång och termometern rör sig upp mot 15 grader. Bruhn klagar givetvis över hur varmt det är.

Men vänta nu… Något är fel… vart är Calgaro? Har han fått kliva av uppvärmningen? Har han skadat sig? Nej då, så illa är det inte. Det visar sig bara att Calgaro har Skånes absolut lägsta smärttröskel, och det är nu den här pyttelilla klicken liniment gör sig ordentligt påmind. Det här är plågsamma minuter för Calgaro. Han vet inte vart han ska ta vägen och tårarna rinnner ner längs kinden. Coach Robin säger åt honom att skärpa sig, men smärtan har ingen gräns.

På något outgrundligt sätt lyckas han dock samla både kraft och mod, och visst fan lyckas han dra på sig matchtröjan och göra sig redo för avspark. Not all heroes wear capes.

Matchen kickar igång och aprilvädret visar upp sig från sin bästa sida. Möllan tar omedelbart tag i den berömda taktpinnen, och bollinnehavet är totalt. Den utländska backtrion med Terry, Torge och Ola är majestätiska. Henke flyger fram på sin högerkant likt en sommarbris på Österlen. Fotbollskonnässören Wikingsson är briljant tillsammans med en mer rivig Jens som våra två 10:or.

Spelövertaget går inte att diskutera, och det känns bara som en tidsfråga innan även målen kommer trilla in. Efter drygt 15 minuter kommer tyvärr en riktig buzzkill. Ola drar baksidan och fortsatt spel är uteslutet. Ett tungt tapp, men trots den tråkiga skadan fortsätter vi dominera matchen och det är också nu som målen börjar komma. Wikingsson agerar uppspelspunkt, fäller ut bommen och markerar tydligt för Flaggspelarna att ”här kommer fan ingen förbi”. Med ögon i nacken klackar han fram undertecknad som hittar en framforsande Sebbe i djupet. 1–0 är ett faktum.

Strax därefter är det dags för Jens att göra det som Jens är bäst på: bli tacklad. Det finns nog ingen spelare i hela division fem som blir tacklad mer än kapten Sintéus. Domaren blåser straff och fram kliver massören Tobbe.

Flaggmålvakten vill dock först förklara för domaren att straffpunkten absolut är felplacerad, och väljer att själv stega upp elva meter från mållinjen. På något märkligt sätt får han sin vilja igenom och Tobbe får istället lägga upp bollen en meter bakom straffpunkten.

Ytterligare en motståndare lägger sig i och försöker sätta spöken i huvudet på vår straffskytt.

Men ärligt talat, tror de verkligen att det går att psyka
Tobias Andersen? Killen har växt upp tillsammans med John Dahlberg. Han har upplevt saker som ingen människa ska behöva uppleva. Om inte det gör en person mentalt oantastlig finns det inget som gör det. Straffen är såklart stensäker, 2–0.

Även 3–0 kommer innan paus. Henke vispar in ett inlägg från sin högerkant. Jens nickar mot mål, men som en sann anfallare kommer Sebbe och petar in bollen på mållinjen. Halvtid följer och en det är en väldigt väl genomförd halvlek från vår sida. Ett byte sker under pausen, då den plågade Calgaro fått nog av liniment-smärtan och ersätts av Jonte.

Andra halvlek är sedan ryckig och kantas av en hel del spelavbrott. Vi släpper lite på koncentrationen och även på gaspedalen, och försöker väl egentligen mest kontrollera hem de tre poängen – som i ärlighetens namn känns tämligen givna vid det här laget.

Dags för Harald Schumacher att kliva in i handlingen, eller Viktor Bruhn som han också kallas. I samband med att han plockar ner ett harmlöst inlägg sänker han samtidigt en framrusande Flaggspelare med ett knä i bröstkorgen. Nu förs tankarna omedelbart bakåt i tiden. Till VM 1982 i Spanien och den västtyske Haralds mordförsök på fransosen Patrick
Battiston i semifinalen.

Om du som läsare inte vet vad jag pratar om är nu ett bra tillfälle att surfa in på YouTube och kolla med egna ögon. Smällen på Flaggspelaren tar visserligen inte lika illa, men det är en rejäl kyss och han blir liggandes en stund innan han kan ledas av planen. Vi hoppas givetvis att allt har gått bra och att det inte blev värre än bara en smäll.

Resterande del av matchen får ändå ses som ganska händelselös. Vi har vår ledning och spelar mer eller mindre bara av det som återstår. Domaren sätter till slut också pipan i munnen och det är tre nya poäng in på kontot.

Vilka lärdomar tar vi då med oss från den här matchen?

• Vi kan konstatera att ekvationen Calgaro + liniment = en dålig idé.
  
• Vi kan konstatera att Tobbe är en jävel på att massera manskroppar.
  
• Vi kan konstatera att Harald Schumachers ande lever i FC Möllans spelartrupp.
  
• Framförallt kan vi konstatera att vi är Top. Of. The. Fucking. League.
  Kaffe kaka, fjärde raka!