Lingerud Sorinder: "En premiärhelg i klassisk Möllananda"

Det är så speciellt och efterlängtat med seriepremiären. Efter flera månader av uppehåll välkomnar man glidtacklingar på konstgräs, oförberedda målgester, osynkade ramsor och felpassningar med öppna armar. Det kan låta som att jag lägger fokus på fel saker, att det skulle vara en indikation på att våra matcher skulle vara tråkiga eller att vi inte spelar bra fotboll. Men det är inte vad jag tänker på när jag nämner att felpassningar sker under våra matcher. Den tanke jag leker med, är att man kan prata om storlag som spelar rolig fotboll och man kan prata om att spela ROLIG fotboll. I FC Möllan så är det mottagningar med ena patten, mål med rumpan och hejarop så som ”fan vad snygg du är Palle!!!”. Men ibland är det också avancerade kontringar som vi inte riktigt planerat och perfekta skott från halva planen och finter som självaste Taha Ali skulle bli avundsjuk på. Man vet aldrig vad man får se på en match med FC Möllan och det är därför jag älskar det. Äntligen är vi här!

Premiärhelgen inleddes med en tillställning som detta laget är väldigt bra på – lagfest. Vår festgrupp hade fixat lokal, arrangerade beerpongturnering och hade köpt pappersmuggar med fotbollstryck. Undertecknad var inte där men det lät som en klassisk kväll, halva laget blev utslängda från Grand för att ”någon” rökte vape inne på Grand och vissa andra stängde Etage. Det var karaoke på Taproom och Amanda var inte sen på att ta micken och ta över en okänd killes låt. En viss oro kan ha anats inför söndagen med tanke på det eventuella antal återställare som krävdes på lördagen men det var trots det ett gäng spelredo och hungriga spelare som klev in i omklädningsrummet på Sorgenfri på söndagsförmiddagen. Med hungriga så menar jag att de med högsta sannolikhet var hungriga på de smaksatta riskakor som vi numera traditionsenligt köper in till matcherna.

Sorgenfri IP en solig söndag gör mig aldrig besviken. FC Möllans kiosk och café var öppet och det krävdes inte bara en utan två cykelturer till närmaste mataffär för att fylla på med korv och bröd. De pratar inte om FC Möllans kiosk och café ute i Europa för inget. Till min stora glädje var det många hundar där, inklusive det senaste tillskottet – labradorvalpen Blomman. Så om någon som var på matchen har en helt annan uppfattning om vad som hände på planen än vad jag kommer beskriva i denna krönika så är det Blommans fel eftersom hennes ansikte är svårt att slita blicken från.

När jag började i laget för snart tre år sedan, var vi ett helt annat lag på planen - matcherna gick ofta ut på att försvara mycket. Backarna och mittfältarna och framförallt målvakten hade väldigt mycket att göra. Men det här lagets utvecklingskurva är riktigt rolig och imponerande att se. I söndags hade vi väldigt många målchanser och spenderade större delen av första halvlek på offensiv planhalva. 1-0 kom redan i minut 16 när Ida tar en retur på långt håll och drar ett pangskott stolpe in i mål. Vad är det för premiärmål för en mittback att göra? Vi var i extas. My var så uppspelt att hon ramlade baklänges 20 minuter senare när varken spelare eller boll var i närheten.

Det kändes som att vi var nära på att göra 2-0 och att 3-0 också var möjligt men i 41e minuten kvitterar Oxie. Men som Pontus Jansson säger: oroa inte ens. Så bra som vi var denna match så hängde ingen läpp efter det målet, vi var övertygade om att vi skulle näta igen. Den här vinstvittringen vi fick denna match kan vara olik oss, men oroa er inte om att vi skulle ha tappat vår identitet. Helt plötsligt hör man coach Jossan ropar över planen ”vill du ha ditt vatten, Thea?”. Theas svar: ”nä, men en snus hade suttit fint”. Undertecknad förstår detta behov som ingen annan och rusade upp för leverans av en vit mintsnus mitt i brinnande match. Så jag vill ändå hävda, att vi fortfarande vet vad som är viktigast. Jag vill också tro att det var tack vare denna insats som Thea gjorde helt fenomenala räddningar under matchen.

Vi fick inget spelmål med oss i andra halvlek men vi fick en straff. Detta sker inte så ofta som man kan tro i Division 4 så jag blir alltid lite nervös över vem som ska vilja kliva fram. Men sen såg jag henne, Palle. Palle är iskall och stencool i dessa situationer. Hon har gjort så många frisparksmål att straffmål bara blir en baggis för henne. Sist hon tog en straff så motiverade hon sig med att ”sätter jag inte denna så slutar jag i laget”. I söndags på Star så berättade hon att hon bara sett vinst framför sig. Så Paulina kliver fram i minut 79 och slår den kaxigaste straffen jag sett, rakt upp i nättaket. Sista tio minuterna är jag lite nervös, det blir jag alltid vid uddamålsledning men domaren blåser och vi vinner en historisk första seriepremiär som FC Möllan.

Efter matchen blev jag inlåst på en av de allmänna toaletterna och sen gick vi till Star. Det var en härlig men framförallt händelserik Möllandag. På fredag 11/4 möter vi Las Presidentas på Sorgenfri IP. Kom dit!