Flou: Hybris och utebliven Hof

Efter en perfekt säsongsinledning som nykomling med fem segrar i bagaget kan man inte klandra någon att en dos hybris infinner sig i både spelartrupp och ledarstab. Men det finns ändå gränser. Formationen 3-4-2-1 som vi ställde upp med innehöll tre (!) 10:or och lyssna här… en falsk mittback. I praktiken var det därför snarare 2-4-3-1 som skulle inleda derbyt.

Detta optimistiska experiment skulle tillslut bara vara i 45 minuter. Coach Robin har spännande idéer, men har också en bra känsla för när vi behöver ändra matchbilden. Under uppvärmningen var det en otrolig spelglädje ledd av Wikingsson som bara sprudlar av självförtroende och engagemang just nu. Det här skulle ju gå hur bra som helst. Inga moln kan dölja den solstrålen han är, när han är på det här humöret. Skarvar, klacksparkar och
överhoppningar är man bortskämt van vid, men idag bjöds även på bröstpassning och en vunnen nickduell över kusinen och tillika nära vännen på barrikadens mittfält.

Det kändes som en extra viktig seger för Wikingsson idag. Inte bara tre poäng utan även skryträttigheterna på släktmiddagarna.

Första halvlek var en jämn affär. Flest avslut är fördel Barrikaden, men de som inte gick över skyddsnätet stod Bruhn emot, med ett par riktigt fina räddningar. Vilken form han är i, Viktor Bruhn. Det är som en helt ny spelare. Visserligen sattes han inte så mycket på prov i division sex, men han har verkligen tagit stora kliv denna säsongen. Själv säger han att det beror på viktnedgång och bouldering på Klättercentret. Det borde storklubbarna lägga in i träningsplanen för sina målvakter, för det verkar sannerligen fungera.

Det kan vara otacksamt att vara målvakt. Man får inte alltid den beröm man förtjänar. Extra otacksamt är det när man är en av de spelarna i laget med störst behov av uppskattning och bekräftelse. Vi ser dig Bruhn. Du är fantastisk.

Förutom ett par fina offensiva spelsekvenser känner man inte riktigt igen FC Möllan i första halvlek som slutade 0-0. Mittfältsgeneralen Tobbe fick återfall på sin vadskada och haltade ut till bänken. Nu fick det vara nog.

Tillbaka till vårt grundspel. Ut med Martin som fick agera syndabock. Bigge, som bara växt i matchen, slängs in på en mer naturlig mittfältsposition. Regnet började falla. Och jag tror inte det finns någon som uppskattar regn mer än den självutnämnda klubblegendaren. Ett anspråk som han verkligen rättfärdigar idag.

Ett matchreferat räcker inte till att förklara vilken fin fotbollsspelare och människa han är. Så trots en djup man crush så ska jag försöka hålla mig till söndagens prestation. Han var riktigt stark i första halvlek, men det bleknade i jämförelse med vad vi fick bevittna i andra. Ett lugn med bollen som spelfördelare, en aggressivitet och ett jävlarannamma (som vi säger där jag kommer ifrån) i återerövringen av bollen. Men det bästa av allt, ett Zidane-esque flyt och driv i steget. Han var överallt. Han svävade genom barrikaden som tårgas. Helt ostoppbar.

Bigge krönte sin insats med det viktiga ledningsmålet. Ett skott precis utanför straffområdet som får lite hjälp på vägen.

Kort efter ettan kom även tvåan. Ett stenhårt inlägg från Henke hittade Sebbe som inte verkar kunna sluta göra mål för tillfället. Ett dominant styrkebesked av FC Möllan i andra halvlek, som förgylldes av ett monsterinhopp av Leo. Jag tror inte man kan hitta ett bättre ord för
det. Han är verkligen ett monster på planen. Måste vara en av de tuffaste att möta på träningen, så det var underbart att ha honom på sin sida.

Vår älskade chilenare har fått kriminellt lite minuter denna säsongen. Det kommer det bli ändring på efter Barrikaden-matchen. Leo sökte
de tuffaste duellerna och vann varje gång.

2-0 löd slutresultatet. Segertåget tuffar vidare. Sex raka segrar. Efter regn kommer solsken. Det är riktigt roligt att spela fotboll just nu. Long may it continue. Vi tackar AIF Barrikaden för besöket. Stort tack även till domarteamet som fick utstå en hel del onödiga kommentarer från bägge lag.

Tack för ordet.