Flou: Frågetecken, uppgivenhet och mörker
Martin Flou sammanfattade känslorna efter matchen mot Furulunds IK, följ med på en tillbakablick till den snöpliga uddamålsförlusten som förekom vårens sista match.
Foto: Ludwig Bergman
Snart är det sommaruppehåll, ett uppehåll som för FC Möllan borde kommit för ett par veckor sedan. För när serien vände, vände även Möllans fina form. Nu står vi likt en kortdistans-löpares första maraton, trötta, frågandes, och uppgivna. Matchen mot ett gästande Furulund bjöd på ytterligare en förlust.
Efter förra veckans kalldusch i sommarregnet på Husie IP var vi tillbaka på Sorgenfri. Känns som en halv evighet sedan vi spelade hemmamatch. Nu skulle vi väl ändå vända kursen mot vårt vinnande spår under våren? Calgaro var fantastisk i första halvlek i en mycket jämn tillställning.
Innan domaren blåste av passade han på att slänga upp det röda
kortet till en chockerad Hannes. Hannes som är ny för säsongen, med det inofficiella smeknamnet “Honey badger” för sin ettriga spelstil, slutar aldrig försöka erövra bollen från sina motståndare. Ett gult kort här och där får man räkna med, men han är nog en av de sista man kan tänka sig få ett direkt rött för snack.
Efter en kamp på mitten slänger han ur sig en kommentar mot en Furulundspelare som, vad jag från sidlinjen uppfattatt, har gett Hannes en efterslängare. Upp åker det röda kortet, och FC Möllan får ta sig an uppgiften att spela en man mindre i andra halvlek.
En uppgift som blir för svår. Furulund gör 0-1 med cirka 20 minuter
kvar, och vi hittar inte tillräckligt på offensiv tredjedel för att ändra på det. 0–1 blir därför slutresultatet. Grattis till Furulund som förståeligt var på bättre humör idag än under första mötet.
En tuff match utan vidare lysande prestationer varken från vår sida eller domartrion. Kanske är faktumet att man själv inte presterat en bra anledning att inte hacka på domaren. Vi gör ju det här för att ha kul.
Jag är imponerad över fotbollens förmåga att göra vuxna människor till griniga barn. Jag älskar att en 1–0-förlust i en fotbollsmatch i division fem kan väcka så mycket känslor. Det finns många som aldrig kommer att
uppleva den känslan, och jag hoppas att det var sista gången för Möllan i år.
En sista match mot Dalby står för dörren, det är det enda som är kvar att göra innan vi äntligen kan gå till Vinnys utan mellanlandning på IP. Jag hoppas att vi kan hitta tillbaka till vilka vi är i den matchen. Annars är nog hela sommaren förstörd.