Calgaro: FAN FAN FAN, det gör ont

Matchen började bra. Vi spelade fin fotboll, dock utan att skapa målchanser. Men bollinnehavet var där och det kändes som en tight och jämn match. Det som skiljde oss åt var att Uppåkra var riktigt heta när de väl anföll. I slutet av första halvlek fick de också utdelning och gjorde 0–1 som följdes av ett 0–2-mål direkt efteråt, på en situation där vi slarvade lite i backlinjen.

Det var tungt att gå till paus med ett tvåmålsunderläge och nu gällde det att lyckas gröta oss tillbaka in i matchen, vilken vi har lyckats med många gånger förut. Andra halvlek var ganska lik den första. Vi började intensivt och fick in ett reduceringsmål av Jens Sintéus. Nu trodde man att det som brukar hända skulle hända igen. Att vi sakta men säkert skulle ta
oss tillbaka. Men så blev det inte.

Uppåkra genomförde andra halvlek proffsigt och kontrollerat. I slutet fick de in två mål till vilket gav slutresultatet 1–4.

Man ska inte hålla på och vara bitter när man förlorar men för att citera Lena Philipsson, ”det gör ont”. Det är aldrig kul när motståndarlaget river av sin segersång så att man hör deras glädje in i vårt omklädningsrum. Men fan fan fan, denna gången var det rättvist.

De spelade ju svinbra. Vi bjöd absolut upp till dans men de farliga lägena uteblev från vår sida. Jag tycker inte att man kan argumentera för att man skulle vunnit när man förlorar med tre mål mindre.

Vi har många roliga matcher kvar innan säsongen är över. Det är fortfarande ett tight race om kvalplatserna och vi är med i matchen. Det ska bli sjukt kul att kämpa mot de andra topplagen om placeringar.

Alla matcher från och med nu är viktiga och det är ju det roligaste som finns. Ta hand om er allesammans så ses vi på lördag i Gunnesbo för match mot Lunds BoIS.