Dubbelreferat: Försäsongens sista dagar

Förra onsdagen gästade FC Bellevue Sorgenfri IP för åttondelsfinal i Malmömästerskapen 2025. Sett till vad man kunde läsa om Bellevue online så tycktes de vara ett ungt lag som siktar mot en topp 3 placering i division 4. De tränar tydligen hela TRE gånger i veckan och verkar ha en seriös organisation. Detta manskap från Malmös gräddhylla var helt klart att betrakta som en rejäl utmaning.

Den som gillar sagor kan även bygga ett narrativ om att matchen skulle komma att bli en klasskamp där arbetarlaget FC Möllan tar sig an överklassen. De fina mot de fula. Botten mot toppen. David mot Goliat osv, Men… Detta narrativ kommer jag inte spela vidare på. För om sanningen ska fram så är FC Möllan en del i den gentrifiering som pågår på numera hippa och kreddiga Möllan. Att claima utsatthet är inte vackert och om sanningen ska fram så bor jag själv och många andra närmre Mellanheden än Sorgenfri.

Matchen började avvaktande. Bellevue hade mest boll medan FC Möllan nog hade flest chanser. Dock var Bellevue mycket mer distinkta och lyckades bli farliga oftare trots färre möjligheter. Ganska snabbt fick Bellevue in 0–1 genom en fin crossboll som flög över vårt försvar och ner på foten hos en Bellevuespelare som inte gjorde något fel vid avslutet. Vi kämpade vidare och halvleken var intensiv. Torge kom förbi på kanten och avslutade med ett hårt skott i innerstolpen. John var hungrig med sin panna på alla fasta situationer och var nära att nicka in den vid flera tillfällen. Bigge kom förbi som ett ånglok på sin kant vilket gav oss en del chanser men vi missade gång på gång.

Istället var det Bellevue som återigen var effektiva på de chanser de fick. De lyckades frispela sin anfallare i vårt straffområde och det fanns ingen annan lösning för Möllans backlinje än att kapa honom vilket resulterade i straff och 0–2 till Bellevue.

I paus var det god stämning i Möllanlägret. Vi var nöjda med halvleken trots underläge och samstämmigt trodde vi på att matchen inte var över. Andra halvlek började väldigt bra från vår sida och det skulle bara fortsätta. Närmst kom vi när Henke faktiskt nickade in ett mål. Men tyvärr blev
det korrekt avblåst för offside. Dock gav det oss lite hopp. Vi behövde faktiskt bara få in ett mål för att matchen skulle bli het igen.

Adam Hultin byttes in på kanten och sista tjugo minuterna av halvleken fick Oscar Wikingsson komma in igen efter att ha luftats i paus. De båda skulle komma att bli vad man i sagorna kallar för hjältar.

När det var ca 20 minuter kvar av matchen hade vi lyckats reducera ställningen till 1–2. Det var jag som gjorde mål... äsch. Skit i det. Men sedan klev hjältarna fram och det började med Adam Hultin som gjorde en soloräd längs vänsterkanten, vek in i banan och avslutade med ett hårt lågt skott otagbart för målvakten. Total klass och 2–2 var nu resultatet.

Vi fortsatte kämpa på och Adam, den lille stjärnwingern, kom förbi igen på kanten och fick iväg ett inlägg. Inne i boxen stod Oscar fucking Wikingsson. Som en sann striker styrde han kontrollerat in bollen i målet med sin panna. Sen tystade han alla tvivlare med det coolaste målfirandet jag varit
med om i min 25 år långa fotbollskarriär.

Nu låg helt plötsligt Bellevue under och kraftsamlade för att utjämna. Men de lyckades inte. Det gick helt enkelt inte att komma förbi bakfulle Viktor Bruhn i målet. Han stod för fyra orealistiska räddningar under matchens slutskede. Vad hade vi gjort utan dig Bruhn? Wow…

Det slutade helt enkelt med vinst i Möllans favör och där var sagan slut. Det var ingen klasskamp. Det var ingenting annat än en fotbollsmatch i en försäsongsturnering som egentligen inte betyder någonting. Men vad betyder något egentligen? Universum är oändligt och om hundra år är vi alla döda. I en värld av obetydelse var detta ändå ett litet eko ut i etern. En signal till alla som kommer till Sorgenfri att ni kanske kommer vara bättre än oss, mer tränade och professionella, men ger ni inte hundra procent så kommer vi, för att citera Markus Rosenberg, att ”trycka upp det i halsen på er”.

Nästkommande match i MM är mot Saba. Det ska bli kul. De var ruggigt grymma när vi möttes förra året i femman. Så den matchen ser vi fram emot.

Så blev det lördag – och dags igen. Träningsmatch mot Prespa på schemat och i omklädningsrummet blir jag varse om hur ironiska alla är. Är det någon som kan säga vad den egentligen tycker? Grabbarna i laget talar någon form av hyperpostmodernistisk lingo som endast den som börjat leva på 90-talet kan förstå. Till någon som spelade bra i onsdags säger man ”fan vad kass du var”, varpå han tackar för komplimangen. Har något sett en dålig film så beskriver han den som ett mästerverk. Alla fattar grejer. Jag är lite för trött för att hänga med så jag lyssnar till Wiking när han återigen talar om tiden då han bodde granne med Bigge på Värnhem.

– Bigge hade värsta ljudsystemet som Leo hade riggat upp, festerna var helt sjuka. Någon från filmstaden på Entré kom och klagade en gång. Tydligen hördes festen in i biosalongen.

Det är alltid någon ny överdrift om den tiden. Fan vad jag önskar att jag kände dem redan då. John har kommit tidigare till samlingen för att hjälpa Patrique med förberedelserna. När jag kommer in är han i full gång med att koka kaffe. Det blir någon form av full panik när han efter halva bryggningstiden inser att han borde fyllt filtret med mer kaffe. Han beslutar sig för att försöka göra detta under bryggningens gång och i ärlighetens namn blir det inte bra.
– Vad är detta för skitkaffe? Ropar Wiking innan han återgår till sitt resonemang om att Helly R är mycket snyggare än Gemma i Severance.
– Det borde va easy choice för Mark S oavsett om han är innie eller outie.

Wow, fan vad jag älskar Wiking, tänker jag för mig själv när jag snörar på mig skorna. Och den där serien, fan vad bra den är.

Våra hemmatröjor är iväg på tryckeri vilket innebär att vi spelar i vårt vita bortaställ. Väldigt snyggt att spela i helvit tycker jag. Jag har vita skor så jag känner mig lite on point. Det är första gången jag känt mig snygg sedan Aron och Terry kom in i laget. FAN! Hur rakar han mustaschen sådär perfekt? Jag vill fråga Aron men jag vill inte ge honom komplimangen, så jag låter det vara. Och Terry, hur många magmuskler kan man ha? Jag
trodde att det stannade vid sex men jag har sett ytterligare två på hans mage. Kanske borde jag styra om min kost så att även jag får en sådan fysik tänker jag när tar min första klunk och inser att kaffet verkligen smakar skit.
– Vem fan har tvättat våra tröjor? skriker Wiking och fortsätter:
– De är ju helt jävla skrynkliga! Not quite my tempo.

I den sista meningen citerar han den vansinnige musikläraren Fletcher spelad av JK Simons i filmen Whiplash. Det är så han säger när han inte är nöjd med sina elever. Fan vad rolig han är med sina citat ändå Wiking.

Matchen börjar svagt från Möllans sida. Vi tappar boll och har dåliga första touch och kör för mycket långbollar och ser på det stora hela ut lite som ett amatörlag. Det ska dock nämnas att det är trötta ben som springer. De flesta av oss spelade i onsdagens match mot Bellevue och det känns i kroppen. Vi lyckas ändå göra mål tillslut. Det är jag som gör mål men äsch
skit i det. Det är mitt femte mål på fem matcher men skitsamma…

Ledningen är dock inte långvarig eftersom Prespa kvitterar efter bara någon minut och resultatet 1–1 står sig i halvtid.

I pausen är vi samstämmiga. Vad fan håller vi på med? Skärpning. Kritiken förmedlas dock positivt och stämningen är god. Ingen hänger ut någon. Vi har alla varit dåliga.
– Fan, kaffet växer på mig, hör jag Wiking säga varpå Bruhn går in i ett resonemang om att kaffe behöver tid. Även fast man bryggt klart så måste kaffet få sätta sig lite innan smakerna kommer. Lite som en entrecote. Wow, vilken kompetens han besitter ändå, Viktor Bruhn.

På vägen ut till andra halvlek möter jag Tobbe. Han har blivit sjuk men har ändå traskat ner till planen för att titta. Han har nya solglasögon på sig. De ser dyra ut. Tobbe önskar mig lycka till men blir avbruten av John som påbörjar en övertalningskampanj om att han måste hänga med till Vinnys även fast han är sjuk. We’ve been down this road before…

Andra halvlek börjar också trevande vilket oroar mig. Vi har ju bara en avbytare så att byta in friska ben går inte. Vi måste helt enkelt kraftsamla lite. Vilket vi faktiskt gör tillslut. Prespa orkar inte riktigt hela vägen och vi rullar in tre mål på några minuter. Wiking, Dahlberg och Hannes gör mål och slutresultatet blir 4–1 till FC Möllan i årets sista match innan seriepremiären.

Snacket på Vinnys handlade om vem som gjorde snyggast mål av Wiking och John. Jag röstade på Wiking, men inte för att målet var snyggare. Bara för att jag älskar honom. Jag har kommit dit. Fjäsk. Fan vad smutsig jag är. Not quite my tempo egentligen.