Calgaro: Hjärnspöken och volter med en öl i handen

Det är lite tryckt stämning på matchuppvärningen. Inte riktigt som vanligt. Det är ju trots allt seriepremiär och tystnaden vittnar om nervositet.
”Min pappa kan göra en volt med öl i handen och landa utan något som helst spill.”
Wiking bryter tystnaden med en anekdot om sin far. Folk skrattar och stämningen lättas upp lite. Flou tror dock inte på Wiking. Han har själv försökt med många akrobatiska trick över borden och menar på att detta går bara inte. Wiking försäkrar Flou om att det är sant The Arks trummis kan tydligen intyga.

Vi går vidare från joggingen till smålagsspel och det är här min nervositet släpper. Jag har aldrig sett oss spela så bra fotboll på liten yta förut. Torge och Flou hittar varandra med en sällan skådad finess. John som tillhör andra laget håller på att tappa det fullständigt.
”Ni behöver ju inte förnedra oss? Det är bara uppvärmning”, hör jag John säga till Flou när de står och dricker vatten.

Vi kör lite avslutande skott innan matchen startar. Adam radar som vanligt upp en balja per skott och allt ser så sjukt bra ut. Vi är stekheta. Det är just här det första hjärnspöket kommer. Wiking kommer fram till mig.
"Fan Johan, allt är lite för bra för att vara sant? Det är som gjort för en kollaps."

Helvete… Han har ju lite rätt i det. Det känns faktiskt lite för bra. Truppen är magisk, uppvärmningen bättre än någonsin. Vi har en rad bra resultat i ryggen och vädret för dagen är fullkomligt perfekt för en fotbollsmatch. Det finns inget mörker.

Matchen börjar precis som förväntat. Vi tiki-takar oss igenom Srbija och skapar chans efter chans. Men svaga avslut i kombination med en magisk målvaktsinsats av motståndarnas keeper gör att det förblir mållöst. Istället är det Srbija som snubblar in 0–1 på en kontring. Jag visste det… Det var för bra för att vara sant.

”INTE BLI STRESSADE NU GUBBAR!" skriker Bigge till oss samtidigt som hela hans aura skriker stress.

Vi fortsätter spela bra fotboll trots mål i baken. Chans efter chans men återigen tar det stopp vid motståndarnas målvakt och Srbija lyckas hålla ledningen fram till pausvilan.

I andra halvlek trycker vi på ännu hårdare än första halvlek. Jag skulle tippa på att bollinnehavet är 90–10 i Möllans favör. Men man får inte tre poäng för att ha mest boll. Man måste göra mål också.

Förra årets skyttekung byts in. Sebbe Edvinsson. Han har varit skadad hela
försäsongen men efter bara tio minuter på plan lyckas han, som en sann målkung, trycka in kvitteringen. Sebbe är verkligen different gravy. Han vet hur man gör mål.

Och efter än mer ihärdigt tryck så kommer även ledningsmålet. Galningen John Dahlberg fipplar in 2–1.

Vi förtjänade segern, men vi gjorde det lite för spännande. Det var nära att bli den kollaps som hjärnspökena förpestade mitt sinne med inför matchstart. Men vi tog oss i kragen och löste det på samma sätt som vi gjort så många gånger förut. Vi bara matade på och tillslut räckte det inte för Srbija. Tack och lov fick vi med oss tre pinnar i seriepremiären.