Birgersson: "En kamp mot oss själva och vädergudarna"
I Johan Calgaros frånvaro tar John Birgersson sig an det ärofyllda uppdraget som matchkrönikör. Lördagens möte med Teknologkåren i Lund bjöd på allt för tidig samling, tveksam musik i omklädningsrummet och dramatiskt blodvite på plan.
Inte bara krönikören saknades, utan även fotografen som ännu inte repat sig från föregående helgs träningsläger i Båstad. Arkivbild.
Foto: Ludwig Bergman
Vissa människors lyskraft är så stark att deras frånvaro kan skicka fotbollsklubbar från ligatiteln till andradivisionen på nolltid. Femton år efter Sir Alexs sorti från Man United kämpar de fortfarande med sin identitet i tabellens mittenstråk, FC Barcelona har aldrig varit detsamma sedan Messi for till Paris och tiden efter Diegos avsked från Napoli innebar en enda lång kollektiv avtändning som skulle kasta klubben hela vägen ner i Serie C. Att Möllans starkaste träningsspelare, krönikör och potentiella klubblegendar missar en träningsmatch mot teknologkåren måste ställas i ljuset av nämnda fall. Var det såhär David Lagercrantz kände inför millenniumtrilogin? Man ersätter inte the mighty Johan Catenacci* bara sådär.
Det var ett skadeskjutet FC Möllan som reste till Lund under lördagsförmiddagen. Frågetecknen inför matchen var många. Klarar Möllan sig utan Martin Flous helt unika fotbollspersona som på samma gång andas lika mycket copacabana som den andas statardräng ur utvandrarserien? Kan vi överhuvudtaget spela längre utan Tobbes tysta briljans på mittfältet? Backlinjen var kanske allra hårdast drabbad, där Torge missade på grund av avstängning, Terry fortsatt skadad, Ekström var bakfull (?) och Ola blev kvar med familjen i Malmö i ett desperat försök att dölja det vi alla redan vet; han borde hjälpa till mer hemma.
Bortsett från vissa bortfall var känslan trots allt densamma som alltid i omklädningsrummet under matchdagar. Alla lag har sina egna uppladdningar och i Möllan har vi genom åren utvecklat vår alldeles egna liturgi: Birgersson gnäller över den tidiga samlingen, Robin är Tommy Söderbergsk och får alla att känna sig välkomna medan Dahlberg och Jens (av helt oförklarliga anledningar) styr musiken. Efter en stund går tränarna och Wikingson ut under 15 minuter för att gemensamt leta upp ytan mellan motståndarnas backlinje och mittfält. Snart kommer de tillbaka igen för att gå igenom matchplanen. Vi vill diktera tempot, hålla i bollen och ha långa anfall. Wikings positionsspel kommer på tal igen - ytterligare en kvart passerar.
Under uppvärmningen jobbar vi dynamiskt och är noga med att artikulera varje namn under passningsövningen. Avbytarna, som vanligtvis drillas som ett sovjetiskt straffkompani, har en lugn förmiddag och bränner förstrött av några skott mot Erik i målburen. När matchen till slut startar blir det snabbt tydligt att det är en kamp mot oss själva och mot vädergudarna som välsignat oss med vad som känns som 15 sekundmeter. Teknologkåren gör 1–0 tidigt men efter det äter Möllan sig successivt in i matchen genom att vinna duellerna och kliva högre upp i banan. Fotbollsideologen Oskar Wikingsson lägger till en ny dimension av sitt spel och vinner bollar i defensiva omställningar, Ågebrant är norrländskt lugn med bollen och Jens ser ut som Terry Butcher när han driver på laget med ett inte helt osexigt näsblod. Till slut kommer 1–1 genom ett långskott av klubblegendaren.
I paus pratar vi om att behålla energin och i andra halvlek orkar teknologkåren inte stå emot. Dahlberg kommer in från bänken och gör 2–1 och till slut kommer 3–1 genom ett självmål. Sammanfattningsvis gör Möllan vad som krävs i en match som är tungspelad på ett sätt som bara blåsiga träningsmatcher kan vara. En extra eloge till Axel som gör en mäktig debut i mittlåset, samt till David som gör en stabil comeback vilken för tankarna tillbaka till tiden när zinkenboys var hela Malmös hetaste IT-boys.
*Johan Calgaro, reds. anm.